HEAT + ekomaskinen = sant!

Ekomaskinen har fått ett erbjudande som var omöjligt att motstå. En av inspirationskällorna till startandet av ekomaskinen, the HEAT is on, hörde av sig och undrade om jag inte ville komma in i värmen hos dem. Det ville jag såklart!

Så häng med, kära läsare. Det kommer vara samma ekomaskin som ryter ifrån och tycker till, skillnaden är att uppdateringarna kommer i en stridare ström, de grymma tipsen kommer vara fler och ni får två riktigt vassa skribenter på köpet. Låter som en deal för bra för att vara sann, om ni frågar mig.

HEATLOGO_Fotor Tall 

Annonser

ekomaskinen intervjuar: Karins miljöblogg

Karins miljöblogg

För att få lite vägledning och tips inför den snart stundande Veganveckan kontaktade ekomaskinen Karin som sedan 2009 driver den välbesökta Karins miljöblogg. Hon kan med sina 837 (!) följare på twitter ses som en maktfaktor inom opinionsbildandet kring miljöfrågor. Karin är en veteran inom miljöbloggande och vegan sedan snart tre år. Vem kan ge bättre svar på mina frågor än Karin? Jag kan inte komma på en enda kotte!

När blev du vegan?
Jag hade varit lakto-ovovegetarian i många år, men i februari 2011 slutade jag köpa hem mjölk och ägg. Jag läste på och lärde mig om vegansk matlagning och någon månad senare bestämde jag mig för att äta veganskt även när jag inte var hemma.

Hur kommer det sig att du blev och fortfarande är vegan?
Sedan jag börjat blogga om miljö har jag ägnat mycket tid och intresse åt att lära mig om djurindustrin – saker jag inte visste, eller hade valt att blunda för innan. Och så läste jag  Äta djur av Jonathan Safran Foer och Jordens herrar av Pelle Strindlund den vintern. Böckerna gav mig insikter om vilka värderingar som är viktiga för mig att leva efter.

Vad upplevde du svårt i omställningen till din nya kosthållning?
”Svårt” är ett lite konstigt ord här. Varje gång jag jag hamnar i en situation där jag avstår något, exempelvis när någon har bakat till jobbfikat eller de där ostrullarna på en libanesisk buffé, så handlar det inte om att jag tycker synd om mig själv på något sätt. Det är jag själv som valt att avstå. Och när jag tänker på varför jag avstår så är det tusen gånger värt det jämfört med att bara känna smaken en liten stund.

Vilka reaktioner har du fått från omgivningen? Positiva och negativa?
Positiva och nyfikna! I början fick jag mycket frågor från vännerna, men de handlade mest om vad jag äter. Ingen kritik som nådde fram till mig i alla fall. Och vännerna vande sig snabbt, det är ingen som tycker att det är någon stor grej. Det allra finaste är när vänner ansträngt sig för att laga veganskt och bjuda. När en arbetskamrat bakat finfika och stolt deklarerar att kakan är vegansk, då smälter jag. Det är bara i undantagsfall jag känt att någon velat förlöjliga mitt val, men de har varit anonyma på nätet. Även om min mamma var skeptisk och lite orolig med tankar kring vad hon nu ska bjuda mig på, så gick det snabbt över. En lite märklig reaktion är när personer i min omgivning äter kött, tittar på mig och säger ”förlåt, Karin”. Jag vet inte riktigt vad det står för.

Många människor provoceras av veganism och veganer. Vad tror du att det beror på? Och ser du att det kan förändras? I så fall hur.
Som sagt så har jag inte upplevt det i min egen omgivning. Men räcker med att läsa kommentarsfält på nätet när någon vågat föreslå köttfria måndagar för att bli mörkrädd. Jag har själv väldigt svårt att förstå vad det handlar om egentligen. Maten vi äter upplevs som något djupt personligt och ingen vill känna sig tvingad. Mat väcker känslor, titta bara på två personer som pratar för eller mot LCHF och snart står förolämpningarna som spön i backen. Jag önskar jag hade ett svar på varför det är så. Maten vi äter har ett så enormt stort avtryck på miljön att vi måste kunna snacka om den utan att känslorna tar överhanden. Min egen strategi är att stå för mitt val att inte konsumera djur och försöka vara så saklig jag kan när frågan kommer upp. Men det är klart att jag också styrs av känslor…

Vilka erfarenheter och upplevelser har du fått i ditt liv som vegan som du annars skulle missat?
Framför allt en helt ny värld av mat. Som lakto-ovovegetarian var det så lätt att bara hälla ost i allt så var man klar sedan. Att avstå osten gjorde mitt smörgåsliv mycket rikare. Hummus, avokado, jordnötssmör och annat är sådant jag aldrig hade på mackan förut. Och tänk att jag inte hade köpt tofu en enda gång innan jag blev vegan! Men upplevelser? Det finns ju en del restaurangupplevelser som det är bäst att bara skratta åt. Det går oftast helt okej att äta ute, man får bara krångla lite. Men ibland är det rent ut sagt bedrövligt vad en utbildad kock kan lyckas att (inte) åstadkomma.

Finns det något ätbart som du saknar och kan känna dig sugen på ibland?
Energipåfyllning och snabba kolhydrater på språng. Det är så enkelt att köpa godis och choklad, men det är bara guldnougat och mörk choklad som funkar. Pizza hör väl dit också – bara för att det är så enkelt när man behöver mycket mat NU. Men det är inte för att jag saknar mjölkchoklad och ostpizza, utan handlar mer om själva situationen.

Vilka är dina tre bästa tips till en person som är nyfiken och vill prova på livet som vegan?
1. Börja hemma. Byt enkelt ut mjölk och grädde mot soja- och havredito och köp ingen ny ost när den gamla är slut. Du behöver inte lova något för tid och evighet. Dessutom kan du begränsa din veganmat till hemmet om det känns krångligt på restauranger och när du blir bortbjuden. Utforska i din egen takt.
2. Läs på. Ta dig tid att läsa lite näringslära så har du på fötterna och förstår vad du behöver för att känna dig mätt. Du behöver både fett (oljor, nötter, frön, avocado), kolhydrater (potatis, pasta, bröd) och protein (bönor, linser, soja). Och bra grönsaker såklart. Annars går du lätt i fällan och tror att det inte funkar för dig att bli vegan, eftersom du inte blir mätt. Också bra att vara påläst om någon ifrågasätter vad du väljer att äta.
3. Nätverka med andra veganer. Även om du inte känner någon som är vegan så finns det många på nätet som kan peppa och svara på frågor.

Har du några favoritlänkar som underlättar ditt liv som vegan? Förutom din egna fantastiska blogg, såklart.
Djurens rätt, så klart med deras stora receptsamling och deras blogg Vegokoll. De har också en praktisk app: Djurvänligt, där man kan hitta listor på veganska livsmedel. Snyggaste matbloggen är Vegoriket. Allt jag lagat därifrån har varit helt ljuvligt. När jag ska baka kakor använder jag böckerna jag köpt från kakboken.se. Annars funkar det alltid att googla vilken maträtt som helst och skriva ”vegan” efter, så finns det alltid någon som har ett recept.

Om du fick visionera fritt kring människans framtida kosthållning, hur skulle världen då se ut?
Det är en värld utan industriell djurhållning. Jag tänker att husdjuren har en roll i ett framtida ekologiskt jordbruk som utgår från kretsloppstankar. Får och kor som betar och gödslar behövs. Jag vill inte äta deras kött, men jag tänker att djur som fått leva bra liv och inte dödas som unga kan bli kött för dem som vill ha. Men det skulle innebära en bråkdel av dagens köttfrossa. Och ingen kyckling- gris- eller mjölkindustri. Och eftersom du säger att jag får visionera fritt utan att problematisera kring den globala matförsörjningen, så säger jag att vi låter fisken vara kvar i havet också.

Ekomaskinen tackar dig, Karin, för alla fina tips.

Nu fortsätter ekomaskinen att förbereda Veganveckan som planeras infalla vecka 45. Har ni läsare tips på recept, glada hejarop eller sura ifrågasättanden? Tveka inte att mejla ekomaskinen@hotmail.com eller kommentera här nedan.

Fimpar är inte skräp

Enligt Håll Sverige Rent utgör 1 000 000 000, alltså en miljard (!), fimpar per år det vanligaste skräpet som smutsar ner våra svenska gator och torg, tätt efterföljt av tomma cigarrettpaket. Alla vet att det är dumt att röka, men att det också är fördummande att röka kanske inte är lika känt. I rökarnas tankevärld är fimpar inte skräp, det vet vi eftersom de obesvärat kastar dem på marken hela jävla tiden. Dumt, jag vet. Men att lagstiftarna i vårt avlånga land tycker att fimpar inte är skräp, det är om möjligt ännu dummare.

När den nya lagen om nedskräpning kom i juli 2011 blev det möjligt för polisen att direkt bötfälla slarviga människor som lämnat sin mysiga grillpicknick med engångsgrill och flaskor efter sig i parken. Undantaget i lagen är dock alla dessa rökare som i snitt skräpar ned med 1,7 fimpar per rökare och dag. Hur tänkte man egentligen? Var alla inblandade i detta beslut KOL-drabbade storrökare eller? För övrigt tycker ekomaskinen att det känns så himla tryggt att veta att vi har en miljöminister, Lena Ek (C), som ”tycker att avvägningen i nuvarande lagstiftning är ganska bra”. Eller inte.

Problemet med nedskräpning är, förutom att det förfular vår stadsmiljö, att det skräp vi kastar i naturen blåser och rinner ut i sjöar, vattendrag och hav där de sakta men säkert bryts ner i mindre partiklar och äts upp av vattenlevande djur, fiskar och fåglar. Samma djur hamnar sedan på mångas tallrikar och blir då en del av oss människor. Skulle du vilja äta en fimpspäckad lax till middag? Trodde inte det. Så sluta kasta fimpar (och annat skräp) på marken!

Behöver ni bildbevis på var plasten slutligen hamnar? Tryck på play.

Blev du skrämd till eller peppad på att hjälpa till att hålla Sverige rent? Rapportera det där sjunkna båtvraket, den gamla rostiga cykeln eller dumpade bilbatteriet i appen från Håll Sverige Rent. Be the miljöhero!

Mer länkar på ämnet äckliga fimpar och marint skräp:
Karins miljöblogg – En miljard giftiga plastfimpar. Amenvaf…
Naturvårdsverket – Raklödder till fiskarna – om skräp i havet
SVT Nyheter – Fimpar undantag i nya skräplagen

Bin är ingen bisak.

Bee Urban 1.
Bikupor i Stora Skuggan.

Med tanke på att närmare två tredjedelar av den mat vi äter i något skede av förädlingskedjan blivit pollinerat av ett bi borde vi vara mer oroade över den bidöd som idag sker världen över. Om bina försvinner kommer en sällan skådad internationell matkris slå till (tänk: Den stora svälten på Irland 1846-1852) och det låter ju allt annat än kul.

Ett företag som tagit problemet i egna händer är Bee Urban. Deras affärsidé går ut på att erbjuda företag fadderskap till bikupor. Den honung som bina i bikupan lyckas producera tillfaller sedan faddern som i sin tur kan dela ut söt honung till sina kunder och affärspartners. Samtidigt bi-drar detta till ökad bi-ologisk mångfald, pollinering av blommor och grönsaker på balkonger och i parker samt en ökad medvetenhet kring massdöden som drabbar bin och andra pollinerande insekter.

Vill du hjälpa till att hålla svälten från dörren och adoptera ett bi? Klicka dig vidare till Bee Urban och följ instruktionerna där. Det kostar 2 kr per bi = bi-lligt!

Ekomaskinen har tagit 50 små bin under sina vingars beskydd. Bzz bzz!

Veganveckan.

Vissa säger att vi är vad vi äter, jag ser det snarare som att vi är konsekvenserna av vad vi äter. Bidrar den billiga danska fläskfilén till att upprätthålla dålig djurskyddslagstiftning och överanvändande av antibiotika? Då gör den som konsumerar filén det också. Bidrar den odlade laxen vi äter till övergödning och utbredning av döda bottnar i våra hav? Ja, då gör vi det också. Har kycklingen som ligger på vår tallrik haft ett kort tillika plågsamt liv i ett trångt utrymme med dålig luftkvalitet och stressande hög ljudvolym? Ja, mina vänner, då har vi genom vår konsumtion gett vårt godkännande till det. Detta faktum är ofrånkomligt och oemotsägligt. Ekomaskinen kan krossa alla (eventuella) fördelar med denna konsumtion med minst trettiotalet nackdelar.

En grupp människor som gjort sig av med det dåliga samvetet förknippat med konsumtion av animaliska produkter är de ibland älskade, ibland hatade och ständigt provocerande – veganerna. Hur är det att vara vegan? Hur reagerar omgivningen på ens ”extrema” matvanor? Och vad sjutton finns det kvar att lägga på tallriken när fläskfilén, laxen och kycklingen är bortplockade? Ekomaskinen håller på att samla information och inspiration till en matvecka i veganskt tecken för att bringa klarhet i ovanstående frågor.

Tills dess Veganveckan inleds tipsar ekomaskinen om Veganprat, en podcast där syskonen Sara och Staffan pratar om djurrätt och veganism på ett härligt kompromisslöst sätt.